Close encounters

Tillvaron i Bromley börjar likna en vardag, även om de här 6 månaderna i England oftast känns som ett långt och spännande äventyr fyllt av utflykter och nya upplevelser. Vi ligger lite efter tidsmässigt med bloggen.. En småregnig Alla Hjärtans Dag gjorde vi den obligatoriska sightseeing-rundan till Buckingham Palace, 10 Downing Street, Big Ben och området runtom. Drottningen såg vi förstås inte. Desto mer umgänge hade vi med svanarna i St James's Park. 

Vi avslutade dagen med ett ovanligt lyckat (dvs lugnt) restaurantbesök på Pasta Brown vid Covent Garden. Peter & jag åt middag på tu man hand på kvarters-indiern Yasmin medan Rebecca vaktade de sussande småstjärnorna.

Klättring with a view (Buckingham Palace i bakgrunden)

Londons utbud av aktiviteter är aldrig sinande men för att se något annat av England har vi passat på att återförenas med brittiska vänner från förr.

Första resan gick mot Bristol, där Peters gamla kompis Bertie Goffe bor med sin tjej Karen och deras 8-månaders Arlo. Familjen Goffe är gamla orienterings-vänner till fam Guterstam och sönerna Bertie och Louis (nu i Newcastle) har halvår/årsvis bott i Trosa efter gymnasiet. 

Efter frukost 21 februari for vi med Forden mot ringleden M25 mot Heathrow. Där svängde vi av västerut för att via M4 nå Bristol. Det var soligt men fortfarande frost på kullarna. Den korta bensträckaren halvvägs höll aldrig på att få ett slut eftersom både Rorri och Byggare Bob & Rulle i full storlek var permanenta gäster på rastplatsen...

Väl framme i Bristol fick vi en ljuvlig lunch och barnen lekte glatt med Arlos baby-leksaker. 

Det blev en maraton-fika-dag där lunchen följdes av fika och nästan omedelbar övergång till middag. Vi fick bekanta oss med Bristols sydöstra stadsdelar på väg till lekparken. Barnen ville aldrig gå hem därifrån. I vanlig ordning hade de mest kläder på sig av alla i hela lekparken. Vilmer blev utstirrad pga av sitt fleecevaderade regnställ, som förvisso får honom att se ut som en vägarbetare..

Mätta och glada och lagom för barnen att somna åkte vi hemåt. Vi hann tyvärr bara åka en kvart innan vi krockade i en rondell. Det är fortfarande oklart vems felet var men lyckligtvis blev ingen person skadad. UJY:n klarade sig med en spricka i höger framlykta. BMW:n som "körde in i oss" fick en repa (och buckla för att vara ärlig) i lacken baktill..

I slutet av februari fick vi antagningsbeskedet gällande Ebbes skola (återkommer till det) och klartecken för min jobbstart. Så för att ladda upp, och skingra tankarna, åkte vi till Nottingham lördag 28/2. Där hälsade vi på min gamla vän Ele, som jag lärde känna på CISV-läger 1997. Hon driver numer en affär (Ele fair) med konst och hantverk från Nepal. Genom arbetet stödjer de lokala förmågor och skapar arbetstillfällen. 


Vi började med ett kort besök i affären för att få träffa Eles man Robert (som hon träffade på Dominica i Karibien). Han fick jobba, dagen till ära, så att Ele kunde vara med oss. 

Vi åt en fantastisk afternoon Tea på White rabbit, som Eles kompis driver. Därefter gick vi en liten rundtur i staden för att se det gamla slottet, där sägnen säger att Robin Hood satt fängslad. Själva slottet hade stängt men barnen fick iallafall klättra på den kända statyn och vi hann passera det som sägs vara Englands äldsta pub. 

"Det är Robin Hood jag vill ha"

Efter stängning av butiken anslöt Robbie på middag på Carluccios, där Ebbe somnade på soffan.Vilmer höll i vanlig ordning igång lite längre och somnade på väg tillbaka till hotellet. Söndagen toppades av hotellfrukost och bad i hotellets pool och spa, innan vi rullade hem till London igen.