Narima söder om Klong Nin

Sista veckan på min och Annas backpacker-resa 2002 var jag ensam kvar och spenderade den på Koh Lanta med två svenska killar. Vi bodde på den största stranden Klong Dao. Jag minns hur vi for med moppe över ön och att de flesta vägarna inte var asfalterade. Vi stannade på Long beach (Pra Ae) och åt lunch på en av de få restauranger som fanns där då. Nu, 12 år senare känns stranden förvånande nog relativt orörd. Inga solstolar, inga försäljare….nästan inga hundar! Självfallet finns det många fler hotell och restauranger men det upplevs ändå inte trångt. Svenskar är frekventa men de farhågor jag byggt upp om menyer på svenska, köttbullar, falukorv osv. drabbade inte oss. Eller kallas det selektiv perception?

Lunch vid vägen mitt på dagen

På flaket på väg mot Narima

Premiär-dopp i Narimas infinity-pool

Innan vi checkade ut från Lanta Sand tog Ebbe ett sista dopp i hal-poolen (den kaklade med halt golv, hala kanter och botten) och sur-poolen (poolen med sur smak på vattnet.   ….undrar vad som används istället för klor i den poolen…) med de nyvunna vännerna, norska Anna & Ida. Vi lunchade på favvo-haket längs huvudgatan och tog en pick up in till Saladan. Barnen var redan då överhettade och uttråkade vilket inte bäddade för en behaglig shopping-upplevelse. Peter fick i alla fall sin 37-årspresent 3 månader för sent; en fin svart portfölj i läder (kanske..?) av ett välkänt (och rättstavat) märke. Ebbe blev kortvarigt glad för en lego-sats av kinesiskt märke. Vilmer ville inget annat än att springa runt och vägrade äta, vilket påverkade stämningen. Vilmer hittade en ödla vilket gjorde honom exalterad en stund tills ödlan slutligen försvann in i en sophög. Då var besvikelsen stor, dels över ödlan och dels för att han inte fick leta efter den.

Bort med all sand!

Morgonklättring

Vilmer kliar ryggen mot muren

Ett av alla byggen i sanden

    
Vi åkte sedan söderut mot vårt nästa tillfälliga hem, söder om stranden Klong Nin. Vilken byggaktivitet längs vägen! Öns huvudväg är numer asfalterad, det cementeras husgrunder och byggs hus överallt. Vi hade fått tips från Nina & Harald om Narima, där de var förra året. Vilket ställe! Bungalows ligger insprängda väldigt naturligt i djungeln mellan bananträd, palmer och annan tropisk växtlighet. Restauranten är belägen högt med utsikt över havet. På en avsats ned mot den egna stranden ligger en liten bubbelpool och nedanför finns en stor infinity-pool. På stranden finns strandbaren/restauranten. Total lycka för hungriga små magar när vi beställde plain spaghetti och det visade sig vara ”Västerås-pasta” (typ à la Barilla), inte Thailandspasta, dvs nudlar. 

Dagarna har lunkat på i sakta, skön mak. Sovmorgon finns inte i våra barns begreppsvärld så vi har varit glada att frukosten börjat kl 07, så vi sluppit vänta mer än en timme i alla fall. Elin har gått på yoga flera morgnar. Annars har vi simmat i poolen med utsikt över havet, grävt i sanden, spanat på eremitkräftor eller snorklat och sett akvariefiskar i havet. Avskildheten på Narima är fantastisk men begränsande, när man känner för att göra en kortare utflykt. Maten är dock otroligt bra så det har inte känts som ett problem att äta nästan alla måltider på samma ställe. 

Gegga i vågskvalpet

Vårt solskydd vid stranden

Åter till infinity-poolen. Det är fascinerande att motionssimma i en pool utan kant. Man ser ju verkligen allt runtomkring poolen istället för att bara se kakel. Här på Narima är det sagolikt vacker utsikt mot havet. Det är helt klart förståeligt varför denna typ av pool är så poppis. Vacker utsikt i all ära men infinity-pool innebär också åtminstone i en teknologs ögon emellanåt en rätt komisk konsekvens av Archimedes princip, vilket ungefär betyder att volymen av en kropp är proportionell mot volymen av det undanträngda vattnet. Det innebär att när nån kliver ner i infinity-poolen uppstår ett plask från vattnet som rinner över kanten som står i direkt proportionen till personens volym. Här på Narima är infinity-poolen placerad i blickfånget från restauranten så de flesta av restaurantens gäster har nog noterat hur olika kroppars volym står i proportion till det efterföljande plasket från vattnet som försvinner över poolkanten.  

Déjà vue från när Ebbe hängde på balkongen i Kovalam, Kerala

Pyssel under siestan

Film under siestan

Vilmer förstår numera det mesta av det som sägs på svenska. Tyvärr förstår vi bara en del av vad Vilmer säger eftersom han än så länge håller sig till meningar med enbart ett eller ibland två ord. Det är en attraktion att höra Vilmer sjunga. Han gör det ganska ofta. Texten är givetvis helt omöjlig att förstå men när han får till rätt melodi så blir det uppenbart vilken text han sjunger. Nedan är några exempel:

Ginka    ginka  nanna       da,      du     da    dundar   da     du  dä

BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR, HUR JAG UNDRAR VAR DU ÄR

Bä    bä    bäbä  bä       bä    bä  bäbä     bä

BÄÄ BÄÄ VITA LAMM HAR DU NÅGON ULL

Vovven       voven    vovven      voven  ………………… bo.   

BJÖRNEN SOVER BJÖRNEN SOVER I SITT LUGNA BO.

 …  ……..Inte    farlig ………    man …… farlig     ….  ..Toooo. Bu

 HAN ÄR INTE FARLIG BARA MAN ÄR VARLIG   ….. TRO!

Vilmer sjunger till djurmemory:

Ebbe förklarar hur bubbelpoolen fungerar:

Middag i solnedgången

 I övermorgon åker hem till Sverige och snart därefter mot äventyret i London.

Pra Ae

Efter storstadslivet i Bangkok lämnade vi en tidig morgon det fina hotellet Sukhothai. Utrustade med fantastiska frukost-lådor från köket smörjde vi kråset på väg mot flygplatsen. Taxi-chauffören var nöjd över att få ta del av wienerbröd och kokta ägg. Vilmer var ledsen och förvirrad. Ebbe var fascinerad över alla lampor och stolparna som stödde upp järnvägsrälsen som var byggda över motorvägen. Elin hade fullt upp att serva alla i baksätet. 
"Sten, sax, påse" är bra tidsfördriv
Peter drack god juice i framsätet och njöt av ACn i taxin. Efter en massa säkerhets-kontroller och visst armbågande hamnade vi i ett Air Asia flygplan med uppenbart glest med folk bland passagerar-sätena. Man kan verkligen undra hur många fler det hade varit om inte den tragiska flygkraschen hade inträffat. Väl i Krabi fortsatte resan till hotellet Lanta Sand Resort vid stranden Pra Ae via minibuss och vägfärjor.

En dag på strandhotellet med familjen Guterstam inleds med frukost där vi vuxna försöker njuta av bufféns läckerheter och samtidigt gör allt för att lura i barnen lite mat. Tyvärr ratar Vilmer och Ebbe österlandets läckerheter och de tropiska frukterna. Vilmer pillar ibland på vattenmelon eller rambutan men annars är det müsli med mjölk som går bäst. Därefter lek i sanden eller vid pool medan mamma och pappa turas om att springa i sanden, gå på yoga eller simma.

Löprundan

Massage with a view

Elins yogaställe

När solen står som högst tar vi lång siesta i skuggan. Någon av oss tar en promenad bort från det mest tillrättalagda för att inhandla lite mat i någon av restaurangerna längs huvudvägen på ön, där även en och annan thailändare äter. Pannkaka, nudlar, omelett eller liknande till barnen och fantastisk Pad Thai till de vuxna. 

Lunch-häng i baren

När eftermiddagssolen börjar lugna sig vid 4-tiden så ger vi

oss ut till havsstranden för 1-2 timmar bad, snorkling, sandslottsbygge, kanalgrävande mm. Därefter after-beach på terrassen med havsutsikt samt kall öl och chips eller kall mjölk och chips. Vi kan inte sticka under stol med att surfplattorna bidrar till lugnet. Vilmer har nämligen utvecklat ett antal specialgrenar i hans åldersklass; springa, rymma, klättra. Detta i kombination med hans fascination och tycke för djur innebär många akuta utryckningar eftersom hotellet har både katter och en hund. Till vår stora glädje är det ont om andra kringströvande djur på stranden och på gatorna i allmänhet. 

After beach

Mamma det finns en värld under vattnet!

Ebbe simmar hundsim i poolen med puffar på men tar av och till några riktiga ben-tag enligt "groda-glasstrut-pinne-pedagogiken". Enligt honom ska han tydligen lära sig simma när han fyllt 5. Han har köpt en snorkel & cyklop och upptäckt världen under ytan. Tyvärr läcker det in vatten hälften av gångerna och då övergår han till att leka delfin i poolen. Stundtals bemästrar han cyklop och snorkel riktigt bra ändå. Hans intresse för alfabetet har varit på hög nivå under semestern. Pysselboken med alfabetet är högst rankad och han sjunger ständigt på ABC-sången (melodi Blinka lilla stjärna). För övrigt vinner han alltid i memory och kan plötsligt knäppa de små knapparna i skjortan själv.

Klara, färdiga

..hopp!

På kvällarna äter vi på någon av strandrestaurangerna. Barnen gräver, leker med någon nyvunnen kompis eller letar eremitkräftor i väntan på maten. Vilmer vill gärna titta på fiskarna och andra läckerheter från havet. A dä (vad är det?) säger han och pekar på varje liten havs-individ på isbädden. Sen konstaterar han att "fiskar badar" eller att "vattnet är blött". Helt sant. Sen blir det ju aldrig den matro vi hoppats på men den varma vinden i håret, horisonten och sanden mellan tårna och maten förstås är alltid lika njutbar oavsett omständigheterna.

En sover som det var tänkt. Den andra väljer ett alternativt, knasigare sätt. Symtomatiskt för dessa två.

Storstadsliv

Vi har bott fantastiskt på Sukhothai Hotel i samband med bröllopet i Bangkok. Ebbe och Vilmer sprang entusiastiskt upp på morgnarna (lyckligtvis inte alltför tidigt) och drog undan gardinerna framför ett gigantiskt fönster som vätte mot poolområdet. Ebbe brukade lägga handen mot fönstret och om morgonsolen värmt upp glaset ropade han ”Det är badsoligt”. Vilmer eller ”minne” som han kallar sig själv brast då ut i ett oändligt mantra: ”Bada bada bada bada…”

En lugn, observera kort, stund vid poolen

Innan bad var det dock dags för frukost i form av en buffé av allt man kan tänka sig av öster- och västerländska läckerheter. Våra söner är bättre på att peka på de vad de vill äta än att faktiskt äta. Ebbe petade i det mesta av det han fått på tallriken och avslutade frukosten med någon bakelse. Vilmer åt mest bacon och oliver men också en del av den konstiga frukten rambutan. Ebbe kallar rambutan för prick-och-fläck-frukt.  

Väl vid poolen ägnar sig Peter och Elin mest åt att se till att solkepsar är på och att barnen inte stör andra. Emellanåt dök det dock upp möjligheter för oss att simma några längder. Ebbe klarar sig bra på egen hand i poolen med sina simpuffar. Han har faktiskt börjat göra hyfsade ben-simtag. Vilmer måste man dock punktmarkera eftersom han plötsligt rymmer, jagar fåglar, kastar sten, plockar blommor . Han har även börjat hoppa i själv från poolkanten. Vanliga ord i Vilmers vokabulär är ”jajja” (=jaga), ”minga” (=springa), ”väva” (=gräva) …och ”jingjing (=välling).

 

På våning 61 ser bilarna ut som leksaksbilar

Första kvällen var vi tillsammans med flera andra bröllopsgäster på Banyan Tree Moon Bar som är placerad under bar himmel på 61a våningen. Fantastiskt ställe men inte så barnvänligt. Det var en upplevelse att se Bangkok nästan helt fritt åt alla håll. Siam Center, ett shoppingcenter, blev ett annat utflyktsmål. Dit åkte vi med Bangkoks smidiga Sky Train. Peter köpte en del byxor och skjortor för att passa in i den kommande brittiska kontorsmiljön. Elin provade några grejer men det slutade med en klänning för 300 bhat (typ 70kr) som hon köpte på en trång trottoar vid stationen. Ebbes stora behållning av stoppet för att köpa klänning var att se så många rosa taxibilar. Vid något tillfälle var fascinationen total eftersom det var bilkö med 4 ill-rosa taxibilar i bredd. Annars kommenterade han de högljudda motorcyklarna och berättade upprört varje gång han såg någon utan hjälm. Elin och Peter fick många gånger ha följande konversation:

Ebbe: Mamma/Pappa vet du……        

-Ja

Ebbe: Att jag såg en motorcykel…..

-Ja

Ebbe: Med en människa….

-Ja

Ebbe: Som satt på en motorcykel…..

-Ja

Ebbe: Och vet du att….

-Nej

Ebbe: Den människan….

-Ja

Ebbe: Hade ingen hjälm! 

Ebbe noterade även att Bangkok var tapetserat med ”thailandsflaggor”, ”gula flaggor” (vi vet inte vad de symboliserar) och ”thailandskungen” (=Bhumibol). Vid något tillfälle noterades även att Bhumibol fanns på mynten som Ebbe fått för att stilla intresset för att räkna. På andra sidan av mynten fanns en bild av kungen slott. Vi såg det som en utmaning att åka och titta på slottet. Det blev en lyckad utflykt med Sky-train och smal flodbåt för att komma dit. Lyckligtvis fick vi se de tre karakteristiska tornen/taken. På hemvägen hamnade vi med de lokala pendlarna vilket innebar att båten var helt fullpackad. Då somnade Ebbe och blev helt lealös. Vilmer charmade tanterna vi trängdes med och berättade glatt för var och varannan att de såg ut som "Momo" (=mormor).

Det blev lyckade dagar i Bangkok. Efter storstadslivet längtar vi dock till havet.

Glad Peter både före och efter Airasia-flygningen söderut

One night in Bangkok

Nyårsdagen med Thai air

På plats i Bangkok

Anledningen till att vi åkte till Thailand var att gästa Per & Nikkis bröllop. Per är Peters kompis från tiden som doktorand på Stockholms universitet. Per träffade Nok, eller Nikki som hon kallas i Sverige, när de båda pluggade på universitet i Sydney för ca 10 år sedan. De bor i Stockholm men valde att gifta sig i Nikkis hemstad Bangkok. Det kändes magstarkt att åka till Thailand för en kväll i Bangkok, så vi förlängde resan några veckor.


Bröllopet var fantastiskt kul och lite annorlunda. Kl 07 drog munkceremonin igång, en traditionell ceremoni som, pga munkarnas traditioner kring matinsamling, måste hållas på morgonen. Denna ritual följdes av en ca 3 timmar lång ceremoni som innefattade en förhandling (förmodligen på förhand väl uppgjord) mellan föräldrarna och tillfälle för gästerna att överlämna gåvor och lyckönskningar. Barnen spelade på våra medhavda surfplattor av och till. När Vilmer tjatat "minga" tillräckligt många gånger var det bara att ta en paus för att springa lite. Ebbe växte en meter när han vågade hälla heligt vatten över Per & Nikkis händer. Han var så stolt och förklarade flera gånger hur snäckan som fylldes med vatten såg ut. Per bar traditionell dräkt i thailändsk stil och Nikki hade en lång otroligt vacker thaisiden-kreation. Under dagen hade hon totalt tre olika klänningar, typ de vackraste tre klänningar Elin någonsin sett.

På väg till bröllopet

Utbyte av ringar 

Efter eftermiddagspaus, som tillbringades badandes i poolen (helt enligt barnens plan) så drog kvällens festligheter igång. Det var uppdukat i hotellets trädgård med runda borded vita dukar, en dignande buffé av utsökt thaimat och i mitten satt bröllopsparet omgivna av ett blomsterarrangemang utan dess like. Vi hade en riktigt trevlig middag kring ett av borden märkta "Groom's friends". Thailändarna avvek relativt tidigt efter att de blivit mätta och belåtna. Det var helt enligt allas förväntan och svenskarna fortsatte "efterfesten" från ca 21 på egen hand. Ebbe och Vilmer somnade under middagen på ihopskjutna stolar. Det passade perfekt för oss, som inte varit på efterfest på alltför länge. Stort tack Per & Nikki för en fantastisk, exotisk och lyckad fest. Varma lyckönskningar till er som gifta! 

Huvudpersonerna under kvällens festligheter 

Som ni märker använder vi samma blogg som när vi skrev om "Kerala 2011":

Elin, Peter och Ebbe är i Kovalam i södra Indien under sep - nov.  Elin jobbar på offentligt sjukhus (Medical College) i Trivandrum under den här tiden som en del av sin specialistutbildning för att bli allmänläkare. Peter är föräldraledig. Ebbe är en riktig liten busunge. När Elin är färdig med sin placering i slutet av november reser vi vidare norrut i Kerala och sedan till Delhi och till Katmandu i Nepal. Vi kommer tillbaka till Sverige den 17 december. Följ gärna vår resa på denna blogg.