Vilmer kan "välv"

 

Hela februari har jag varit föräldraledig, i väntan på att Ebbe börjar skolan och att jag börjar jobba. Det är lite skillnad att vara hemma med en 4,5-åring och en snart 2-åring jämfört när de var spädisar. Det är roligare men också mer krävande. Rebecca, vår au pair, är också hemma. Det är en inkörningsperiod för att hon sedan ska ta hand om Vilmer och hämta Ebbe i skolan.

Tältning & café i vardagsrummet

Det är enormt fascinerande vilken stark drivkraft barn har till att lära sig saker på egen hand. "Välv" är just nu det vanligaste ordet i Vilmers vokabulär, vilket för övrigt exploderar. Han härmar allt vi säger, framförallt vad Ebbe säger (och GÖR, vilket ibland blir farligt). Han är en riktig papegoja, eller en pap oja som han själv säger. Han kör stenhårt isärskrivning (i sann engelsk anda)

is lall = iskall

mit detta = eremitkräfta

nö bubbe = snögubbe

gek manna = stekpanna 

Jejjon ungen = lejonungen

Ebbe och Vilmer leker mycket tillsammans. Ebbe är oftast otroligt tålmodig, som står ut med att Vilmer vänder upp brickorna i förtid när vi spelar memory, tar isär det Ebbe just pusslat ihop eller springer och är i vägen oavsett vad vi gör. Det står ändå klart att det kommer dröja många år innan han hinner ikapp. Frustrationen över att alltid komma 2:a är uppenbar. Numer accepterar han inte den 2:a plats, som är ett faktum, vilket ofta leder till ett sammanbrott. Ebbe spär ibland på denna känsla genom att retas och hålla i något Vilmer vill ha så att han inte når eller helt enkelt springa iväg så Vilmer aldrig hinner ikapp. "Störst först" ropar Ebbe och Vilmer kontrar "wurst wurst".

 

Full aktivitet trots arla morgon

 

Drivkraften i att vilja göra allt själv (= välv) ökar på risken att Vilmer får ett utbrott. Ta på strumpor "välv", fingervantar "välv", knyta skor "VÄLV" leder till att den vanligen glada Vilmer, som verkligen har humor, plötsligt blir rasande över att något blev "fel". Vi förstår oftast inte vad det är och det är bara att ta ett djupt andetag och göra om eller avleda. Utöver att han härmar allt Ebbe gör, med varierande framgång, har han några nya favoritsysslor som känns väldigt typiska för en snart 2-åring:

 

-diska inklusive att "bipsa" = vispa

-dansa till Pippi, sjörövar-Fabbe och Emil-sången

-attack-kramas och ta hand om dina älskade djur datten (katten), lallen (nallen) och jejjon ungen. Alla ska vara med, helst vad vi än gör.

- låna andras (för stora) skor

Gruffalon har seglat upp som favoritbok och Ebbe kan den utantill. Sen dök självaste Gruffalon upp på Sainsburys och en stund senare hemma hos oss.

Ebbe & jag har gjort utflykter för att träna på att lämna Vilmer med Rebecca. Det har varit fantastiskt med miljöombyte. Och framförallt jättekul att bara vara med Ebbe och se världen genom hans ögon. Som att åka dubbeldäckare och sitta längst fram på övervåningen - "den kuligaste platsen som finns".

Högst upp, längst fram på buss 61

"Jag ska leka och bygga när jag blir stor"

Vi har också varit på London transport museum två gånger inom loppet av tre dagar. Det är som Spårvägsmuséet fast 3 gånger så stort med många interaktiva stationer och spännande utställningar, bl a en om alla soldater som bussades till fronten under 1:a världskriget. Ebbes funderingar och frågor om kriget och soldaterna har gett mig en föraning om att livets stora frågor så smått börjar processas i hans lilla huvud.




 

Ebbe leker verkligen hela tiden och är än så länge förvånansvärt nöjd med att inte ha några andra kompisar än Vilmer & Rebecca (och oss). Det kommer bli kul för honom att börja i skolan. Jag ser hur det lyser i ögonen och hur han vill ta kontakt om han t ex ser några jämnåriga barn i lekparken. På transport-museet lekte han och en jämnårig kille en lång stund utan att prata men skrattade och sprang desto mer. När killen skulle gå letade han upp oss och sa "bye bye", varpå Ebbe replikerade "hello". Det var ändå ett stort framsteg och väldigt härligt att se honom leka. 

Ebbes nya grej är annars att lära sig cykla. Han skulle ju börja när han fyllt fem men har nu ångrat sig. Nu ska han kunna cykla när vi kommer till Vinön i sommar, så han kan cykla med kusinerna till lekparken där. Vi tar, i princip, dagligen en tur genom "Farnborough park" (gated community tillika grannkvarter på väg mot affärerna i Locksbottom) och Ebbe kan cykla utan att jag håller i stången flera hundra meter på plant underlag. Bilintresset fortsätter. Rorri och Byggare Bob-bilarna har sjunkit i graderna till förmån för Blixten Mc Queen & gänget. Total lycka när han hittade en annan karaktär från Bilar-filmen (som han kallar Lasse-kasse?) i garaget här i London. Vi har också hunnit "trycka till" som Prick och Fläck, alltså göra potatis-tryck. 

Ebbe trycker till

Vi väntar med spänning på besked om vilken skola Ebbe ska gå i. Han har laddat upp med ny vattenflaska och en matsäcks-väska - allt med motiv från Thomas-tåget. Thomas the train-serien är betydligt större här och det finns både leksaker o pysselböcker på Sainsburys. Ebbe vill köpa allt och kan spendera lång tid drömmandes vid leksakshyllan. Rätt praktiskt när man handlar mat. Spiderman och Lego är andra favoriter. Och Vilmers servis, som de gärna lagar kaffe och annat och bjuder oss på. Det bästa med deras café-verksamhet är att den som köper faktiskt FÅR pengar när man handlar.

Snart väntar en annan vardag. Läskigt men jättekul att börja jobba. I dagarna ska jag skriva under det slutgiltiga kontraktet. 

På väg till London Transport Museum

Dino, dino and a rhino

Vår första lediga helg i London råkade av en slump bli späckad av dinosaurier. Hittills har skräckinslaget i den skräckblandade förtjusningen inför dessa enorma djur, ialla fall hos Ebbe, varit överhängande och intresset relativt svalt. Det har ökat betydligt efter denna helg. 

Barnen gjorde debut i tfl-nätet (transport for London), Vilmer i vagn och Ebbe på egna ben. Det går snabbt och smidigt att ta sig in till city via pendeltåg från Bromley south eller Orpington. Det hela kompliceras dock något av att enbart ett fåtal tunnelbanestationer har hissar och annan handikappanpassning och av att Ebbes s k egna ben ganska ofta blir för trötta och måste ersättas av en förälders axlar. En del bärande av både barn och vagnar, med andra ord. Extra tungt blir det när barnet, i detta fall Ebbe, passade på att sova på Peters axlar.

Vi började lördagen på Natural History Museum i Kensington. De enorma skeletten av bl a blåval och uppstoppade djur från världens alla hörn och tidsperioder gjorde stort intryck på oss. Vilmer ville helst titta på "nörning" (noshörningen) hela tiden medan Ebbe, ur sitt perspektiv, försökte beskriva hur gigantisk och fascinerande blåvalen är:

Alltså,den är nog längre än FEM lastbilar. Den är typ FYRA meter. Eller kanske TUSEN-TIO! 

En usel bild av det enorma blåvalskelettet

T-Rex i egen hög person

Dinosaurie-utställningen var helt klart det som attraherade flest människor, i alla fall av kön att döma. Ebbe var prompt bestämd över att gå in och det var absolut värt köandet, som inte var så lång stund i slutändan. Vilmer passade på att sova medan vi andra kastades långt bak i tiden och fick utöver att se magnifika skelett också träffa en T-rex i naturlig storlek som både lät och rörde sig. Det var nog tur att Vilmer sov.

Efter lunch gick vi till Hyde park med sikte på sjörövarskeppet i Princess Diana's Memorial Playground. Vi frös trots att vi hade överlägset mest kläder på oss i lekparken. Jag vet inte om vårt blod är extra kallt eller något men andra vuxna och barn verkade klara sig fint i tunnstrumpbyxor och förstås utan mössor och vantar. 

På fika hos Vilmer

Idag sken solen hela dagen och vi fick vårkänslor. Det var första gången jag inte frös sen vi kom hit! Vi tog buss 358 direkt hemifrån oss till Crystal Palace Park. Själva palatset, en enorm järn- och glaskonstruktion (Crystal Palace) byggdes inför Världsutställningen 1851 och låg först i Hyde Park. Det flyttades och byggdes upp igen söder om staden (i den nuvarande parken) men eldhärjades 1936 och förstördes nästan helt. I parken finns rester av byggnaden, ett litet museum, hem-arenan för laget Crystal Palace, stora grönområden, en lekpark samt en dinosauriepark. Richard Owen, en av Darwins föregångare, var den som föreslog att det en gång funnits jätteödlor som nu är utdöda. Därför lät man på 1850-talet även göra ett antal skulpturer föreställande utdöda djur, däribland dinosaurier. Mitt bland träden på små öar och i dammarna runtom står dessa varelser i naturlig storlek. Det är lite Jurassic Park-känsla över det hela. 

Den redan lyckade utflykten toppades med varm choklad på fikat. 

Till sist hann vi med ett besök i den lilla bondgården, som också finns i parken, där vi fick hälsa på lamor, grisar, hönor samt ett antal ormar och andra läskiga djur. Vilmer hade gärna stannat hela kvällen och tittat på fiskarna.

Söndags-selfie i solen

And..we're off!

Nu drar vi till London!

Haj på Västerås-biblan

Det är en ynnest att ha semester och att få vara med sina barn. Thailandsresan var verkligen fantastisk. Efter hemkomsten har dock tålamodet prövats rejält. Att vara ensam i Sverige med två förkylda, sjuka och jetlaggade barn samtidigt som jag själv har varit sjuk har varit lite tufft. När Peter skulle resa med Forden i snökaos med sommardäck grät jag av oro. Oron släppte något när han nått barmark i Skåne och jag kunde pusta ut när han väl kom fram till London. Efter flera morgnar med start 04.20 och nätter av ihärdiga hostattacker grät jag nästan av trötthet. Men, med support från farmor Gitte, farbror Svante och inte minst mormor Annika och morfar Peder så blev det ändå en riktigt bra vecka. 

Semle-bak i förtid i Midsommarkransen

Alternativt semle-ätande; att dippa morot i innanmätet och lämna resten

Vi har socialiserat så mycket vi har orkat och hunnit träffa fina vänner både i Stockholm och i Västerås. Turligt nog hann vi också träffa den nya lilla kusinen Lena, som kom på besök i Trosa trots att vi var lite förkylda. För min del avslutades veckan med sagolik skaldjursplatå i Anns residens på Reimersholme. 

Bara fotografen Åsa saknas på bild

Ebbe har räknat ned dagarna till att få åka till London men främst till att få träffa sin efterlängtade pappa Peter. Logistiken kring packning i samband med utflyttning från huset, julfirande på olika ställen i Stockholm, Thailandsresa och sen vistelsen i Mälardalen innan Londonresan var liksom inte av denna värld... Det gick bra ända tills jag skulle resa ensam med barnen samt 1 vagn, 2 stora väskor att checka in och 2 handbagage. Jag kunde inte röra mig en meter på egen hand... 

Mycket förväntansfulla satte vi oss så i taxin mot Arlanda kl 12 på lördagen 31/1. Världens bästa mormor hjälpte oss iväg och städade upp Lina & Johans lägenhet som vi mycket snällt hade fått låna. Lyckligtvis reste vi tillsammans med vår au pair Rebecca, som mötte upp vid taxin på Arlanda som en räddare i nöden. Resan gick bra och vår älskade Peter mötte oss med bilen på Heathrow. Ebbe höll sig vaken hela bilresan från Heathrow till 21 Copthorne Avenue i Bromley i södra London. Sen rusade han in i huset och konstaterade glatt:

- Det finns en brödrost som man kan rosta FYRA mackor i samtidigt!

- Vad knasigt att man kan tvätta kläder i KÖKET! 

Vårt lilla parhus känns redan som hemma. Det är engelsk standard, vilket innebär att det är väldigt dragigt. Jag går omkring inomhus med dunväst och varma ulltofflor från Nepal. Det blåser nämligen rakt in genom hål i golvet där rör till elementen går in. Man fattar liksom inte att de tolererar att ha det så. El och gasräkningarna blir därefter. Jag gillar ändå huset. En stor bonus är vår hot tub på altanen som barnen gått igång på totalt. Med 3 grader i luften går det alldeles utmärkt att bada i 36-gradigt vatten, helst i flera timmar! 

Ebbe och Vilmer är, som Ebbe säger, bads-nödiga jämt

För att komplettera hemmet (och för att inte få alltför mycket hemlängtan) tog vi en tur till IKEA redan 2:a dagen. Efter lite felkörning och sura miner i bilen såg vi några mycket bekanta blå skyltar med gul text. Det var söndag och således inte folktomt. Tvärtom. Ebbe och Vilmer fick ialla fall leka på barnavdelningen och äta köttbullar precis som hemma. Till deras stora besvikelse fanns dock ingen pasta som tillval utan de fick stå ut med pommes frites. Macaroni and cheese-tallriken ratades helt. 

Råkalla vindar och kommers på IKEA Croydon

Resultatet blev ett hemtrevligare hem

Nu är i alla fall alla väskor uppackade och vi börjar fatta att det är här vi ska bo i ett halvår. Jag har en bra känsla, som blandas med lite oro inför svar på Ebbes skol-val och min jobbsituation. So far, so good. Fortsättning följer. 

Ebbe cykeltränar utanför huset och den tappra Forden