And..we're off!

Nu drar vi till London!

Haj på Västerås-biblan

Det är en ynnest att ha semester och att få vara med sina barn. Thailandsresan var verkligen fantastisk. Efter hemkomsten har dock tålamodet prövats rejält. Att vara ensam i Sverige med två förkylda, sjuka och jetlaggade barn samtidigt som jag själv har varit sjuk har varit lite tufft. När Peter skulle resa med Forden i snökaos med sommardäck grät jag av oro. Oron släppte något när han nått barmark i Skåne och jag kunde pusta ut när han väl kom fram till London. Efter flera morgnar med start 04.20 och nätter av ihärdiga hostattacker grät jag nästan av trötthet. Men, med support från farmor Gitte, farbror Svante och inte minst mormor Annika och morfar Peder så blev det ändå en riktigt bra vecka. 

Semle-bak i förtid i Midsommarkransen

Alternativt semle-ätande; att dippa morot i innanmätet och lämna resten

Vi har socialiserat så mycket vi har orkat och hunnit träffa fina vänner både i Stockholm och i Västerås. Turligt nog hann vi också träffa den nya lilla kusinen Lena, som kom på besök i Trosa trots att vi var lite förkylda. För min del avslutades veckan med sagolik skaldjursplatå i Anns residens på Reimersholme. 

Bara fotografen Åsa saknas på bild

Ebbe har räknat ned dagarna till att få åka till London men främst till att få träffa sin efterlängtade pappa Peter. Logistiken kring packning i samband med utflyttning från huset, julfirande på olika ställen i Stockholm, Thailandsresa och sen vistelsen i Mälardalen innan Londonresan var liksom inte av denna värld... Det gick bra ända tills jag skulle resa ensam med barnen samt 1 vagn, 2 stora väskor att checka in och 2 handbagage. Jag kunde inte röra mig en meter på egen hand... 

Mycket förväntansfulla satte vi oss så i taxin mot Arlanda kl 12 på lördagen 31/1. Världens bästa mormor hjälpte oss iväg och städade upp Lina & Johans lägenhet som vi mycket snällt hade fått låna. Lyckligtvis reste vi tillsammans med vår au pair Rebecca, som mötte upp vid taxin på Arlanda som en räddare i nöden. Resan gick bra och vår älskade Peter mötte oss med bilen på Heathrow. Ebbe höll sig vaken hela bilresan från Heathrow till 21 Copthorne Avenue i Bromley i södra London. Sen rusade han in i huset och konstaterade glatt:

- Det finns en brödrost som man kan rosta FYRA mackor i samtidigt!

- Vad knasigt att man kan tvätta kläder i KÖKET! 

Vårt lilla parhus känns redan som hemma. Det är engelsk standard, vilket innebär att det är väldigt dragigt. Jag går omkring inomhus med dunväst och varma ulltofflor från Nepal. Det blåser nämligen rakt in genom hål i golvet där rör till elementen går in. Man fattar liksom inte att de tolererar att ha det så. El och gasräkningarna blir därefter. Jag gillar ändå huset. En stor bonus är vår hot tub på altanen som barnen gått igång på totalt. Med 3 grader i luften går det alldeles utmärkt att bada i 36-gradigt vatten, helst i flera timmar! 

Ebbe och Vilmer är, som Ebbe säger, bads-nödiga jämt

För att komplettera hemmet (och för att inte få alltför mycket hemlängtan) tog vi en tur till IKEA redan 2:a dagen. Efter lite felkörning och sura miner i bilen såg vi några mycket bekanta blå skyltar med gul text. Det var söndag och således inte folktomt. Tvärtom. Ebbe och Vilmer fick ialla fall leka på barnavdelningen och äta köttbullar precis som hemma. Till deras stora besvikelse fanns dock ingen pasta som tillval utan de fick stå ut med pommes frites. Macaroni and cheese-tallriken ratades helt. 

Råkalla vindar och kommers på IKEA Croydon

Resultatet blev ett hemtrevligare hem

Nu är i alla fall alla väskor uppackade och vi börjar fatta att det är här vi ska bo i ett halvår. Jag har en bra känsla, som blandas med lite oro inför svar på Ebbes skol-val och min jobbsituation. So far, so good. Fortsättning följer. 

Ebbe cykeltränar utanför huset och den tappra Forden