På tågluff och tigerjakt

Med inte mindre än 3 maxpackade ryggsäckar, en barnsäng, en trunk, en bilstol, några handbagage, en fin farbror Svante och en liten globetrotter vinkade vi hejdå till värdfamiljen Karthika på Nedumam road och  till Colonial Casa Guterstam. Brothercousin Ashok körde oss i sin taxi i mörkret mot tågstationen i Trivandrum. Bärarkasten, tillika rödskjortorna, är fortfarande i full gång med sitt av högre makter tilldelade uppdrag. En bärare slängde med viss möda upp två av ryggsäckarna (totalt ca 50-60 kg) på huvudet och travade iväg mot perrongen, varifrån nattåget mot Palakkad i norra i Kerala skulle avgå. Ebbe hann leka av sig lite på galonsätena i vår 4-bäddskupé (avskild från de andra passagerarna med ett draperi) innan han slocknade. Peter och Ebbe delade på den ca 50 cm breda britsen men sov trots det förhållandevis bra. I alla fall Ebbe.

Väl framme i Palakkad blev vi upphämtade av chauffören Rajan som tog oss över slätten, upp i bergen till nationalparken Parambikulam, där några av de få tigrar som fortfarande finns kvar i Indien huserar. Rajan talade knappt någon engelska men rapade desto mer och lärde mig under färden en ny åkomma, 'gas-tubby', någon typ av rap-sjukdom som inte verkar vara förknippad med matintag och inte verkar besvära den drabbade utan enbart omgivningen.

Vi spenderade ett dygn i nationalparken och hann med två vandringar, en bambuflotte-färd, dansuppvisning av en stam som bor i nationalparken och en busstur i skymningen. Allt för få skymta en tiger eller en leopard, de kattdjur man kan se om man har tur. Det finns också andra häftiga djur som vilda elefanter, gaurer, sambarhjortar och massor av fåglar och ormar. Vår safari började bra. Direkt såg vi massor av olika typer av hjortar; de vitprickiga och den större sambar-hjorten. Därefter dök ett gäng gaurer upp. Det är en gigantisk form av bisonoxe, som man helst inte vill ha närkontakt med. Det sägs att ändarna på hornen är vassare än en knivsegg. Ett tips är därför att lägga sig på mage och spela död om man skulle möta en i skogen för att slippa att bli uppsprättad på framsidan... I skymningen stannade vi plötsligt och guiden lyste med sin extra strålkastare rakt in i skogen. Han hade sett en leopard! Tyvärr var den lite snabbare än oss men det var spännande att bara ha vetskapen om att den var så nära. Men ändå så långt borta..

Ebbe på tigerjakt

Bisonoxe a la Indien; gauren

Sambarhjort

Det vanliga ljudet från hundar som leker och bråkar byttes denna natt ut mot apflockar med liknande aktiviteter. När vi stack ut huvudet på morgonen satt ett par stycken på vår lilla veranda och välkomnade oss. Guiden tog oss ut på en vandring i skogen på förmiddagen. Inte långt från våra tält såg vi spår av tiger och leopard. Men inga djur i sikte. Vi trodde inte vi skulle få se några mer stora djur när vi plötsligt hörde ett högt vrål i buskaget bara några meter från oss. Guiden reagerade blixtsnabbt med att tända en tändsticka. Han trodde det var en svartbjörn, det farligaste av alla djur man kan stöta på. Lukten av eld skrämmer svartbjörnen, eftersom det är ett hot mot dess päls. Vi fortsatte i rask takt och det visade sig snart varifrån vrålet kom. En stor, eller möjligen flera, elefanter gömde sig i buskaget några tiotal meter från oss. Guiden var påtagligt stressad och fortsatte snabbt tillbaka till vår base camp, där han lät oss förstå att man helt inte vill ha närkontakt med de vilda elefanterna. Hur söta de än må se ut..

Vårt 'tält' i nationalparken med vårt husdjur apan

Färden fortsatte med Rajan mot Coimbatore, där vi skulle övernatta för att fortsätta vidare dagen därpå. Vi hade en väldigt lyckad avskedskväll med Svante på roof top-restauranten på vårt hotell, som var något lyxigare än tält-hotellet i Parambikulam.