Från Thailand till England

Det var förstås tråkigt att lämna Narima, Koh Lanta och Thailand. Den här resan blev verkligen lyckad. Höjdpunkten var förstås att vara med under Per & Nikkis bröllop och fest i Bangkok men det var också underbart att komma ut till kusten. 

I måndags (19 jan) började resan mot Sverige. Med minibuss, flyg, pendeltåg och buss blev vi efter 30 timmar varmt mottagna av Gitte i Trosa. Vädret var kallt och snöigt. Fantastiskt att komma till dukat bord med plättar och blåbärssylt. Vedspisen var tänd och värmde. Kaffet smakade kaffe. Vilmer och Ebbe fann sig snabbt i den nya miljön och började omedelbart bygga tågbana. De fann sig också i det nya klimatet. Det var inga problem att byta byggmaterial, från varm sand till kall snö. Till slut fick vi ordning på en snögubbe som nästan var lika lång som pappa Peter.

Invägning på Krabi flygplats

Löparbana med målkudde i loungen på flygplatsen i Bangkok

På Arlanda och redo att möta vintern

Ebbe, snögubben, Peter och Vilmer.

 Roligt med snö och riktig vinter men det var inte detta väder vi vuxna hade önskat. Oron inför bilresan till England (utan dubbade däck) med vår absolut fullpackade bil (endast förarsätet är fritt) växte i takt med att väderprognoserna uppdaterades. Lyckligtvis hann jag (=Peter) med att träffa storfamiljens nytillskott Lena innan avresan. Under några timmar fick jag träffa denna fantastiskt söta lilla flicka och min syster Kajsa, den stolta och superskickliga mamman. Jag ser fram mot att träffa André och storebror Edvin senare. Elin, Ebbe och Vilmer får troligtvis möjlighet att träffa sin nya kusin nu i helgen om Vilmer slutar snora.

Hönorna i Trosa verkade inte heller helt nöjda med snön

Tidigt på torsdag morgon gjorde jag ett försök att komma iväg men bilen blev stående efter slirande i blötsnön. Några timmar senare när snöfallet lugnat sig något kom jag dock iväg. Det blev en utmanade körning men det gick bra. Den fastsurrade sängen på taket och cyklarna där bak satt perfekt kvar i snålblåsten. Det var en enorm lättnad att rulla in i den snöfria hamnen i Helsingborg. Eftermiddags-solen tittade fram när jag närmade mig Helsingborg och min tolkning var att det varslade om att vädret nu skulle sluta ställa till problem. Mycket riktigt. Den fortsatta resan har varit problemfri. Det var bara en smula långtråkigt. Jag är inte avundsjuk på de chaufförer som varje dag sitter och kör långtradare kors och tvärs genom Europa. 

Redo för avresa

 

På Lundagatan i Trosa med farmor Gitte

Alltså, kan jag både köra spark och använda cyklopet  ...men inte samtidigt

Nu (lördag fm, 24 jan) sitter jag på färjeterminalen i Dunkerque och väntar på att få köra ombord med vårt ekipage. I natt bodde jag på Blauwkasteelhof Bed and Breakfast ute på landsbygden nära Oostende. I morse fick jag en pratstund med den sympatiske belgiske bonden i 70-årsåldern. Efter en del nyfiket frågande fick jag höra en fascinerande historia om hans gård. Den har varit i familjens ägo under minst tre generationer. Nu oroar han sig lite över huruvida hans något arbetsskygga barn verkligen ska orka ta över verksamheten. Det mer intressanta var att några hundra meter från gården finns fundamentet till ’Lange Max’ kvar. Det var tydligen en enorm tysk artilleripjäs som under första världskriget kontinuerligt sköt mot sydväst. Elden besvarades hela tiden av en motsvarande fransk/brittisk pjäs placerad i Dunkerque. Under detta krig såg man från Blauwkasteelhof sällan solen för så snart vädret klarnade, lade tyskarna hela området i rök för att dölja Lange Max exakta position. Ingen av sidorna lyckades under fyra år träffa sin antagonistiska kanon. Efter kriget smälte tyskarna ner Lange Max medan kanonen i Dunkerque tydligen fortfarande finns kvar monterad på sin originella bit järnväg. Under andra världskriget var gården efter evakueringen av Dunkerque flitigt använd av tyskarna som förläggning för soldater. Tydligen blev soldaterna tokiga av grodorna i åkerns diken. De hände att soldaterna ibland gick ut mitt i natten och sköt hejdlöst rakt ner i vattnet i hopp om att få tyst på kväkandet. De plundrade även en musikaffär i Oostende på ”stenkakor”. Istället för att lyssna på musik användes skivorna till att kasta frisbee i bäckarna i hopp om att döda några grodor. Tyskarna må ha varit effektiva på många former av avlivningar under andra världskriget men grodorna fick de inte tyst på berättade min nyvunne vän.

Ljuset i Helsingborg på torsdag eftermiddag. Första gången solen dök upp efter att vi kom till Sverige i tisdags morse.

Den belgiske kalven på Blauwkesteelhof som väckte Peter

Fullpackad UJY Fårrd med säng på taket och två cyklar på dragkroken väntar i Dunkerque

Nu är det dags att köra ombord på färjan. Det ska verkligen bli spännande att om några timmar få nycklarna till vårt nya temporära hem som har följande adress:

c/o McMullen, 21 Copthorne Avenue, Bromley, Kent, BR2 8NW, UK

Dovers vita klippor hägrar. Jag har nyttat deras namn sen 1986 och äntligen fick jag se dem. Nu fortsätter vårt äventyr i England. 

Vi stegar vidare!

Narima söder om Klong Nin

Sista veckan på min och Annas backpacker-resa 2002 var jag ensam kvar och spenderade den på Koh Lanta med två svenska killar. Vi bodde på den största stranden Klong Dao. Jag minns hur vi for med moppe över ön och att de flesta vägarna inte var asfalterade. Vi stannade på Long beach (Pra Ae) och åt lunch på en av de få restauranger som fanns där då. Nu, 12 år senare känns stranden förvånande nog relativt orörd. Inga solstolar, inga försäljare….nästan inga hundar! Självfallet finns det många fler hotell och restauranger men det upplevs ändå inte trångt. Svenskar är frekventa men de farhågor jag byggt upp om menyer på svenska, köttbullar, falukorv osv. drabbade inte oss. Eller kallas det selektiv perception?

Lunch vid vägen mitt på dagen

På flaket på väg mot Narima

Premiär-dopp i Narimas infinity-pool

Innan vi checkade ut från Lanta Sand tog Ebbe ett sista dopp i hal-poolen (den kaklade med halt golv, hala kanter och botten) och sur-poolen (poolen med sur smak på vattnet.   ….undrar vad som används istället för klor i den poolen…) med de nyvunna vännerna, norska Anna & Ida. Vi lunchade på favvo-haket längs huvudgatan och tog en pick up in till Saladan. Barnen var redan då överhettade och uttråkade vilket inte bäddade för en behaglig shopping-upplevelse. Peter fick i alla fall sin 37-årspresent 3 månader för sent; en fin svart portfölj i läder (kanske..?) av ett välkänt (och rättstavat) märke. Ebbe blev kortvarigt glad för en lego-sats av kinesiskt märke. Vilmer ville inget annat än att springa runt och vägrade äta, vilket påverkade stämningen. Vilmer hittade en ödla vilket gjorde honom exalterad en stund tills ödlan slutligen försvann in i en sophög. Då var besvikelsen stor, dels över ödlan och dels för att han inte fick leta efter den.

Bort med all sand!

Morgonklättring

Vilmer kliar ryggen mot muren

Ett av alla byggen i sanden

    
Vi åkte sedan söderut mot vårt nästa tillfälliga hem, söder om stranden Klong Nin. Vilken byggaktivitet längs vägen! Öns huvudväg är numer asfalterad, det cementeras husgrunder och byggs hus överallt. Vi hade fått tips från Nina & Harald om Narima, där de var förra året. Vilket ställe! Bungalows ligger insprängda väldigt naturligt i djungeln mellan bananträd, palmer och annan tropisk växtlighet. Restauranten är belägen högt med utsikt över havet. På en avsats ned mot den egna stranden ligger en liten bubbelpool och nedanför finns en stor infinity-pool. På stranden finns strandbaren/restauranten. Total lycka för hungriga små magar när vi beställde plain spaghetti och det visade sig vara ”Västerås-pasta” (typ à la Barilla), inte Thailandspasta, dvs nudlar. 

Dagarna har lunkat på i sakta, skön mak. Sovmorgon finns inte i våra barns begreppsvärld så vi har varit glada att frukosten börjat kl 07, så vi sluppit vänta mer än en timme i alla fall. Elin har gått på yoga flera morgnar. Annars har vi simmat i poolen med utsikt över havet, grävt i sanden, spanat på eremitkräftor eller snorklat och sett akvariefiskar i havet. Avskildheten på Narima är fantastisk men begränsande, när man känner för att göra en kortare utflykt. Maten är dock otroligt bra så det har inte känts som ett problem att äta nästan alla måltider på samma ställe. 

Gegga i vågskvalpet

Vårt solskydd vid stranden

Åter till infinity-poolen. Det är fascinerande att motionssimma i en pool utan kant. Man ser ju verkligen allt runtomkring poolen istället för att bara se kakel. Här på Narima är det sagolikt vacker utsikt mot havet. Det är helt klart förståeligt varför denna typ av pool är så poppis. Vacker utsikt i all ära men infinity-pool innebär också åtminstone i en teknologs ögon emellanåt en rätt komisk konsekvens av Archimedes princip, vilket ungefär betyder att volymen av en kropp är proportionell mot volymen av det undanträngda vattnet. Det innebär att när nån kliver ner i infinity-poolen uppstår ett plask från vattnet som rinner över kanten som står i direkt proportionen till personens volym. Här på Narima är infinity-poolen placerad i blickfånget från restauranten så de flesta av restaurantens gäster har nog noterat hur olika kroppars volym står i proportion till det efterföljande plasket från vattnet som försvinner över poolkanten.  

Déjà vue från när Ebbe hängde på balkongen i Kovalam, Kerala

Pyssel under siestan

Film under siestan

Vilmer förstår numera det mesta av det som sägs på svenska. Tyvärr förstår vi bara en del av vad Vilmer säger eftersom han än så länge håller sig till meningar med enbart ett eller ibland två ord. Det är en attraktion att höra Vilmer sjunga. Han gör det ganska ofta. Texten är givetvis helt omöjlig att förstå men när han får till rätt melodi så blir det uppenbart vilken text han sjunger. Nedan är några exempel:

Ginka    ginka  nanna       da,      du     da    dundar   da     du  dä

BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR, HUR JAG UNDRAR VAR DU ÄR

Bä    bä    bäbä  bä       bä    bä  bäbä     bä

BÄÄ BÄÄ VITA LAMM HAR DU NÅGON ULL

Vovven       voven    vovven      voven  ………………… bo.   

BJÖRNEN SOVER BJÖRNEN SOVER I SITT LUGNA BO.

 …  ……..Inte    farlig ………    man …… farlig     ….  ..Toooo. Bu

 HAN ÄR INTE FARLIG BARA MAN ÄR VARLIG   ….. TRO!

Vilmer sjunger till djurmemory:

Ebbe förklarar hur bubbelpoolen fungerar:

Middag i solnedgången

 I övermorgon åker hem till Sverige och snart därefter mot äventyret i London.