Storstadsliv

Vi har bott fantastiskt på Sukhothai Hotel i samband med bröllopet i Bangkok. Ebbe och Vilmer sprang entusiastiskt upp på morgnarna (lyckligtvis inte alltför tidigt) och drog undan gardinerna framför ett gigantiskt fönster som vätte mot poolområdet. Ebbe brukade lägga handen mot fönstret och om morgonsolen värmt upp glaset ropade han ”Det är badsoligt”. Vilmer eller ”minne” som han kallar sig själv brast då ut i ett oändligt mantra: ”Bada bada bada bada…”

En lugn, observera kort, stund vid poolen

Innan bad var det dock dags för frukost i form av en buffé av allt man kan tänka sig av öster- och västerländska läckerheter. Våra söner är bättre på att peka på de vad de vill äta än att faktiskt äta. Ebbe petade i det mesta av det han fått på tallriken och avslutade frukosten med någon bakelse. Vilmer åt mest bacon och oliver men också en del av den konstiga frukten rambutan. Ebbe kallar rambutan för prick-och-fläck-frukt.  

Väl vid poolen ägnar sig Peter och Elin mest åt att se till att solkepsar är på och att barnen inte stör andra. Emellanåt dök det dock upp möjligheter för oss att simma några längder. Ebbe klarar sig bra på egen hand i poolen med sina simpuffar. Han har faktiskt börjat göra hyfsade ben-simtag. Vilmer måste man dock punktmarkera eftersom han plötsligt rymmer, jagar fåglar, kastar sten, plockar blommor . Han har även börjat hoppa i själv från poolkanten. Vanliga ord i Vilmers vokabulär är ”jajja” (=jaga), ”minga” (=springa), ”väva” (=gräva) …och ”jingjing (=välling).

 

På våning 61 ser bilarna ut som leksaksbilar

Första kvällen var vi tillsammans med flera andra bröllopsgäster på Banyan Tree Moon Bar som är placerad under bar himmel på 61a våningen. Fantastiskt ställe men inte så barnvänligt. Det var en upplevelse att se Bangkok nästan helt fritt åt alla håll. Siam Center, ett shoppingcenter, blev ett annat utflyktsmål. Dit åkte vi med Bangkoks smidiga Sky Train. Peter köpte en del byxor och skjortor för att passa in i den kommande brittiska kontorsmiljön. Elin provade några grejer men det slutade med en klänning för 300 bhat (typ 70kr) som hon köpte på en trång trottoar vid stationen. Ebbes stora behållning av stoppet för att köpa klänning var att se så många rosa taxibilar. Vid något tillfälle var fascinationen total eftersom det var bilkö med 4 ill-rosa taxibilar i bredd. Annars kommenterade han de högljudda motorcyklarna och berättade upprört varje gång han såg någon utan hjälm. Elin och Peter fick många gånger ha följande konversation:

Ebbe: Mamma/Pappa vet du……        

-Ja

Ebbe: Att jag såg en motorcykel…..

-Ja

Ebbe: Med en människa….

-Ja

Ebbe: Som satt på en motorcykel…..

-Ja

Ebbe: Och vet du att….

-Nej

Ebbe: Den människan….

-Ja

Ebbe: Hade ingen hjälm! 

Ebbe noterade även att Bangkok var tapetserat med ”thailandsflaggor”, ”gula flaggor” (vi vet inte vad de symboliserar) och ”thailandskungen” (=Bhumibol). Vid något tillfälle noterades även att Bhumibol fanns på mynten som Ebbe fått för att stilla intresset för att räkna. På andra sidan av mynten fanns en bild av kungen slott. Vi såg det som en utmaning att åka och titta på slottet. Det blev en lyckad utflykt med Sky-train och smal flodbåt för att komma dit. Lyckligtvis fick vi se de tre karakteristiska tornen/taken. På hemvägen hamnade vi med de lokala pendlarna vilket innebar att båten var helt fullpackad. Då somnade Ebbe och blev helt lealös. Vilmer charmade tanterna vi trängdes med och berättade glatt för var och varannan att de såg ut som "Momo" (=mormor).

Det blev lyckade dagar i Bangkok. Efter storstadslivet längtar vi dock till havet.

Glad Peter både före och efter Airasia-flygningen söderut