Där tre hav möts

Det är få ställen i världen där man både kan uppleva soluppgång och solnedgång med fri horisont. Cape Comorin, Kanyakumari på tamil, är indiska fastlandets sydligaste spets och platsen där tre hav möts, Arabiska havet, Indiska Oceanen och Bengaliska viken. Det är ett ställe dit folk vallfärdar för att få uppleva solens upp och nedgång. Vi avslutade farmor Gittes besök med en utflykt till Kanyakumari, som inte ligger i Kerala utan i granndelstaten Tamil Nadu. Havet var fascinerande. Enorma vågor slog in mot klippstränderna. Trots att vi nu är rätt vana vid vågor så var det inte läge att bada i det vilda havet.

Naturens vackra skådespel kompletteras i Kanyakumari av kitschiga färgglada arkitektoniskt misslyckade byggnationer, smaklösa gudastatyer i bautaformat och nya tempel. Vi noterade att indierna, för det var nästan uteslutande indiska turister vid sydspetsen, inte tycks attraheras av havets närvaro. Mat intas i fina restauranger som är placerade i markplan med utsikt över närmaste gatan, om det finns fönster överhuvudtaget. De platta taken på flervåningshotellen bjuder på en fantastisk utsikt men vi fick leta förgäves efter en 'rooftop' restaurang eller bar. De för oss åtråvärda takytorna är reserverade åt luftkonditioneringsaggregat och ett virrvarr av elsladdar.

Vi bodde med utsikt över horisonten i de riktningar vi kunde se, nämligen öst, söder och väst.  Det hade kanske varit optimalt om man hade kunnat skala bort det nedre halva synfältet eftersom det innehöll diverse skräphögar, en torr brunbränd gräsmatta (förvisso med ett gäng vackra påfåglar) och en parkering. Å andra sidan är det en del av Indien. Inte en helt ovanlig syn dessvärre.

Soluppgången från vår balkong

Suchindram-Thalumalayan templet

Efter att ha beskådat soluppgången, tack vare en morgonpigg Ebbe, besökte vi ett 1000-årigt hinduiskt tempel på vägen hem. Mycket fascinerande byggnad och konsthantverk. Hinduismen ter sig dock alltmer komplicerad, eller kanske godtycklig, för varje gång vi försöker förstå den. Det var värt ett besök, då det är väldigt få hinduiska tempel i Kerala, som tillåter besök av icke-hinduer. Väl "hemma" i Kovalam, tog vi snarast promenaden till vår strand, Samudra Beach. Där väntade skönt havsbad i lagom stora vågor. Vi avslutade farmors besök med att avnjuta nyfångad grillad tonfisk på strandrestaurangen Sea Gull (som blivit lite av ett favorithak den senaste veckan). Ja, som sig bör så diskuterade vi givetvis huruvida konsumtionen av den tonfisk, på 1-2 kg, som offrats för vår skull var ekologiskt försvarbar. Diskussionen avslutades utan konsensus men med mätta magar och lämnas istället över som samtalsämne för fikabordet på WWF-kontoret i Ulriksdals Slott.

För övrigt väntar alla på att det ska börja regna igen. Utöver någon enstaka natt har det inte regnat på många veckor. Om man inte ska tro min kära mor förstås, som vänligt upplyste mig om hon visste att vi hade haft det väldigt regnigt hela förra veckan här i Kovalam. Jag kan bara konstatera att den fantastiska norska väderleks-sajten inte verkar ha någon mätstation i området och håller alltså inte alltid vad den lovar. Mitt paraply används dock nästan dagligen men i ett för mig ovanligt syfte. /Elin