torsdag 6 oktober 2011

Our House, In the Middle of our Street…

Our House

Många av er har säkert eller kommer säkert att vara föräldralediga. En del är föräldralediga utomlands men väldigt få är föräldralediga i Indien ännu färre i just Kerala. De dagliga sysslorna tror jag är ungefär samma oavsett var man är men miljöerna skiljer sig mellan t.ex. en relativt säker lek i park på Lindvallsplan och Ebbes lekar här i sandhögar bland hönor, skit, fimpar, lösa hundar, stekande sol och vårdslös trafik.

Vårt hus ligger mitt på vår gata, Nedumam, och härifrån utgår mina och Ebbes vandringar på förmiddagarna då Elin gett sig av till Trivandrum. Varenda dag är det ärenden som ska uträttas. Nu kan den som läser vidare få en uppfattning om hur en förmiddagspromenad i norra utkanterna av Kovalam kan se ut.

På kartan finns ett antal platser markerade och dessa platser besöker jag och Ebbe ofta. Vanligtvis går jag med Ebbe i bärmes på min rygg. Ibland, oftast då bärmesen packats med en 20-liters vattendunk, så går Ebbe långsamt vid min sida. Ibland går han så fruktansvärt långsamt, går åt fel håll eller sätter sig och plockar myror, muttrar mm i vägkanten att jag istället bär honom på armen.

1. Grannens hus.
Här eldar man under kastrullerna i köket
 trots att man inte har skorsten.
     1    Vårt hus, Guterstam Colonial Casa, där vi rumsterar på övervåningen. Balkongen är mycket populär bland alla tre familjemedlemmar. Jag och Elin utnyttjar den så snart vi har möjlighet att sitta ner en stund. Det svalkar skönt att sitta där i havsvindarna. Ebbe utnyttjar balkongen så ofta balkongdörren är öppen. Han sitter inte på balkongen. Ebbe står eller klättrar på staketet varifrån han slänger ut sina eller andras ägodelar samtidigt som han ropar och hojtar till i princip alla förbipasserande. Folk i kvarteret har lärt sig Ebbes vanor och vinkar oftast glatt tillbaka och ropar ’Hello Ebbe Baby’.


2    Uday Samudra Hotel. Här finns två fantastiska simbassänger precis bredvid havet. Vi har betalat medlemskap i ’Loyalty Club’ vilket innebär att vi får utnyttja dessa faciliteter obegränsat på dagtid. Hit brukar vi ofta gå tillsammans alla tre då Elin är tillbaka från jobbet. Det var här jag bekantade mig med kaklet vilket ledde till två skadade tänder. Dessa tänder blev slutligen reparerade igår. Eventuellt väntar dock något återbesök för att fixa så färgen på de nya tänderna stämmer överens med de kringliggande tänderna…tandhistorien är alltså inte helt slut ännu.
3. Skog av palmer på väg mot Country Spa Rd



3   Gångväg genom skog av palmer för att ta sig från Samudra Beach till Country Spa Road. Denna gångväg/stig går vi ofta och ibland träffar vi massor av fiskare på stranden som med gemensam muskelkraft drar upp gigantiska nät ur havet direkt upp på stranden.
3. Gångväg längs havet






4   Pannkaksmannens restaurang. Här köper vi pannkakor till Ebbe. Restaurangen ser inte mycket ut för världen men här produceras fantastiska pannkakor. Vi har redan blivit tjenis med några stammisar (alla besökare är män) som smiter in på detta hak vid olika tillfällen under sina arbetsdagar. En sådan stammis är woodmannen. Han pratar alltid om wood i olika former. Ofta fattar jag ingenting men jag har förstått att han är passionerad men pensionerad kokospalmsklättrare som numera enbart klättrar i palmerna på sin tomt. För sin försörjning så tar woodmannen gärna olika dagsjobb på marken som innebär att han får hugga i någon form av biomassa.
4. Restaurangen med bra pannkakor
4. Woodmannen med stubbe

5   Skjulrestaurangen. Här driver ett äldre par en restaurang under ett stycke korrugerad plåt som hålls uppe av några bräckligt ihopsurrade slanor. I detta skjul köper jag välkryddad lunchmat ur olika ljumma byttor och olika former av dhosa. Denna mat har jag för vana att koka upp / värma på innan förtäring. Ebbe får, som ni kan se på bilden, i vanlig ordning en het papadam.
5. Skjulrestaurangens driftiga par 
5. Ebbe med papadam från skjulet






5. Lunchmat från skjulet


6   Grönsaksaffären. Här köper vi mango och blir även erbjudna allt möjligt annat som vi inte behöver.
 


6. Här köper vi mango
7. I köket på A1
7. Restaurang A1 utifrån
7   Restaurang A1. På detta ställe som stoltserar med en ’Fast Food’-skylt får man maten extremt långsamt, eftersom de lagar allt från grunden. Maten är dock fantastiskt god och vi återvänder hit gång på gång för att köpa middagar att ta med oss hem.

8   En genväg till A1 restaurangen som Ebbe och jag upptäckt på senare tid. Till en början var jag orolig för ormar då jag gick här men med tiden har denna oro lagt sig eftersom jag har upptäckt att det bor massor av människor i skjul precis bakom buskaget vid sidan av stigen. Vid sidan av stigen finns en tappkran. Här fyller alla som inte har rinnande vatten hemma på olika kärl för att ta med hem. Det finns ett otal sådana här tappkranar i vårt område.
8. Tappkran med hyfsat rent vatten
8. Vår väg till A1

9    Moskén. I vårt grannskap bor väldigt många människor i samförstånd. De flesta är hinduer och ganska många är kristna. Ett ytterst fåtal är muslimer. Trots detta finns det en liten moské i vårt kvarter. Allt som förknippas med denna moské är litet, allt från antalet besökare till storleken, med ett undantag. Det som är stort med denna moské är högtalarsystemet. Detta högtaleri används flera gånger per dag av böneutropare. Det första utropet sker varje morgon någon gång i tidsintervallet 4.55-5.15. Alla dagens böneutrop är öronbedövande men det på morgonen är mest påtagligt. Trots denna olägenhet så tycks alla i vårt grannskap respektera moskén och böneutropen. Vi har diskuterat detta med vår hinduiska värdfamilj och de ser inget konstigt med att bli väckta vid 5-tiden varje morgon till förmån för ett fåtal muslimer i grannskapet. Jag är imponerad av den ömsesidiga respekt som råder här. Varför fungerar religiös samexistens bättre här än på andra ställen i världen?
9. Moskén och dess högtalare
9. Verkstad vid moskén

10  Korsningen. Här finner man höns-slaktaren med sina hantlangare och välgödda, lugna hundar.  Kiosken som tycks sälja allt men de facto inte säljer något. I alla fall inte något man har nytta av. Kioskbiträdet är dock alltid glad och på plats. Hon hjälper ibland Elin förbi den arga hunden. Den arga hunden är verkligen arg och har till uppgift att vakta huset som ligger precis vid nedgången till vår gata, Nedumum.

10. Den arga hunden
10. Hönsslaktaren t.h. med hantlangare



10. Kiosken i korsningen
Jag hoppas att ni har fått en uppfattning om vad livet som föräldraledig i Kerala kan handla om. /Peter, med viss assistans av Ebbe

Ebbe hjälper till att blogga



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar