Suraya & Suresh's Cooking Academy, part 1

Vi har emellanåt nämnt att vi äter fantastiskt god mat varje dag här i Kerala. Oavsett vad man äter så är det viktigaste av allt är att aldrig äta med vänsterhanden. Man får hjälpa till att hälla upp vatten, hälla ut en sås över maten och riva av brödet (på sin höjd!) med vänsterhanden men annars är det högerhanden som gäller. Denna kulturella företeelse är slående när man är på restauranger utan turister. Vid handfaten, som ofta är centralt placerat i restaurangerna, står folk och tvättar handen -ja ni hörde rätt - handen. Alltså högerhanden. Det är ju onödigt att tvätta den vänstra, eftersom man ändå inte ska använda den...


Ris får man oavsett man vill eller inte. Oftast är det Keralaris som serveras på restaurangerna, vilket betyder ett något rundkornigare, längre ris som är lite brutet. På lite finare ställen finns också ris som liknar basmatiris men Keralanerna serverar gärna "sitt" ris och stoltserar med att det är betydigt nyttigare än annat ris. Stående rätter på lunchen är thali = ris med olika sorters röror, biryani= typ risotto med lite grönsaker, nötter och ibland frukt, dhosa = ris/linspannkaka med eller utan fyllning. Middagsmaten består av ris, förstås, och curry eller masala (lite mindre rinnig curry). Om man inte särskilt ber att få 'non-vegetarian' så är maten vegetarisk. Till maten äter man också olika sorters bröd;  naan (om tandoori-ugn finns), roti, chapati, dosa, appa eller paratha, det sistnämnda typiskt sydindiskt. Enligt ayurvedisk medicin är paratha det onyttigaste man kan äta och det är tydligen supersvårt för magen att smälta. Det är ett segt, platt, ganska flottigt men väldigt väldigt gott bröd. 

Suresh & Ebbe

 När jag & Anna Herlitz reste i Sydostasien (för snart 10 år sedan!) fanns det många ställen där man kunde gå på matlagningskurs. Den goda maten till trots har vi inte sett någonstans där man kan lära sig att laga mat här. Till vår stora glädje har vi en alldeles egen husmor i huset, Suraya! Eftersom Suraya endast talar malayalam (vilket hon fortsätter tala till oss trots att vi inte fattar något) fick sonen Suresh vara med och tolka när vi bestämde att gå på kurs matlagningskurs hos Suraya. Suresh utnämnde egenmäktigt matlagningskursen till Suresh Cooking Academy (SIC!), vilket kanske var att ge lite väl mycket cred till sig själv eftersom han sannolikt aldrig har rört en gryta. Kl 7.30 i söndags gick vi ned till dem för att under kurstillfälle 1 lära oss klassisk frukost, dhosa och sambar, alltså ett bröd gjort av rismjöl och svarta linser och en grönsaksröra. 

Härlig sambar

Elins 1:a dhosa misslyckades

Koriander, chili, senapsfrön mm

Suraya hade dagen före förberett själva dosa-smeten. Man mixar 1 del svarta linser med lite vatten, därefter 2 delar ris med lite vatten och rör sedan ihop allt. Efter en natts jäsning saltar man smeten och sen är den färdig. Man kan då välja om man vill ångkoka smeten som "bollar" vilket blir iddli eller om man vill steka pannkakor av smeten vilket blir dhosa. Sambar är en grönsaksröra som består av ett helt gäng grönsaker såsom lök, morot, gurka, aubergine, gröna bönor, tomater, chili, senapsfrön men även några oigenkännliga grödor av indiskt slag. Efter tryckkokning, tillägg av färsk koriander, curryblad, chilli och scharlottenlök var det så dags att ge grönsaksröran den typiska sambar-smaken. Detta genom att tillsätta det genuina sambarpulvret, men inte vilket som helst utan av märket 'Eastern'. Vi ser redan fram emot Cooking Academy part 2.

Glada kockar i uteköket, Ebbe har dragit.