Kerala Backwaters

I helgen var vi iväg från Kovalam och Trivandrum. Målet för helgens utflykt var båtresa i Kerala Backwaters. Det hela var en frikostig bröllopspresent från Peters morbror Christian och Boel. Med på turen hade vi vår egen guide, Rajiv. Rajiv kan, på indiskt manér, allt om Kerala och det var verkligen givande att ha honom med på resan. Christian, som grundat resebyrån Läs & Res, och Rajiv känner varandra sedan 80-talet och Rajiv har guidat, och guidar fortfarande regelbundet, Läs & Res resenärer. Detta gjorde att man fick passa sin tunga emellanåt för Rajiv är en rackare på att förstå svenska.

Rastlös Ebbe efter bilresan

Vår rumsdörr på Coconut Palms

För att komma till Allepey, där vår båtresa startade, krävs en smärre bilresa. Peter och Ebbe blev upphämtade av Rajivs chaufför i Kovalam vid lunchtid i fredags för att sedan i tur och ordning hämta upp Elin, hämta upp Rajiv och sedan besöka diverse affärer för att införskaffa en bilstol till Ebbe. Att resa kors och tvärs i hektisk eftermiddagstrafik, tryckande värme i en liten TATA med 4 vuxna och Ebbe var rätt krävande.

 

Mörkret hade lagt sig då vi kom fram till familjedrivna Coconut Palms där middag och sängar väntade. Som vanligt i Kerala, bjöds vi på fantastiskt god mat. Huvudrätten var grillade fiskar. Rajiv förklarade att det var makrill. Trots att vi misstänkte att hans svenska vokabulär kommit till korta så visade det sig återigen att han hade rätt. Det smakade onekligen makrill. Ebbe smaskade papadam och kastade ris omkring sig i vanlig ordning.
 

En något varm kanotist med mormors flytväst

Nästa morgon blev vi skjutsade i kanot i de riktigt små kanalerna. Ibland var de bara någon meter breda. Kanalerna var så smala att det inte funkade att paddla kanoten utan en man i aktern stötte oss fram med en lång bambukäpp. Människor bor längs dessa kanaler och runt överallt mellan kanalerna är det sumpig palmskog eller risfält vilket gör att kanot är det bästa transportmedlet för dessa människor. 

 

Hela familjen välsignades med gurkmeja i pannan

Nästa anhalt var det hinduiska Ormtemplet. Enbart hinduer har tillträde till tempel i Kerala men ormtemplet drivs i privat regi så vi fick följa med in i detta tempel. Väl inne på tempelområdet så konstaterade vi snabbt att det inte var som att besöka en kyrka. Det var massor med glada och finklädda människor på plats denna lördag förmiddag. Barn sprang runt och lekte. Folk talade högljutt med nära och avlägsna vänner som de stötte på. I ett hörn kunde man köa för att få en glimt av templets munkar / präster. I ett annat hörn trängdes folk för att se några antika instrument begagnas. Det som drog mest uppmärksamhet var dock barn-vägningen i syfte att bringa lycka och välgång till barnet. Det gick till så att man satte ett skrikande barn i ena änden av en balansvåg och lassade på med bananer, kokosnötter, ris eller liknande i den andra vågskålen. Då det blev jämvikt tog föräldrarna snabbt hand om det rödgråtna barnet medan templets personal tog hand om maten som alltså motsvarade barnets vikt. Detta var alltså en form av offer-rit, där föräldrar offrade den vara man var kapabel att betala. Rajiv berättade en skröna om att de riktigt rika offrar sin vikt i guld till templen. Stämningen i templet påminde om en uppsluppen sen fredageftermiddag vid 5-kampen på Gröna Lund. 

Vid lunchtid nådde vi den fantastiska husbåten. En gigantisk husbåt med ett rum i hotellklass inkl badrum och AC väntade på oss, enbart på oss. Rajiv med chaufför avvek nu klädsamt. Det var verkligen lugnt och skönt då 4-manna besättningen lättade ankar och vi gled ut på det lugna vattnet. Vi fick uppleva ett knappt dygn på Keralas Backwaters. Vi blev bjudna på god mat och fick se livet längs kanalerna. Ebbe gillade att rusha runt på båten medan Elin och Peter turades om att passa honom. Besättningen gjorde vad de kunde för att passa upp oss. På söndagmorgonen mönstrade vi av och konstaterade att det var gött att åka husbåt. 

Klassisk Kettu vallam (husbåt) framför risfälten

Nu väntade en 

trång TATA och den indiska trafiken på oss. Rajiv hade åkt tillbaka till Trivandrum med buss. Efter lite förvirrade diskussioner om resvägen med chauffören som enbart pratade malayalam var stämningen en smula upprörd men plötsligt blev vi avsläppta på en bakgård där det stod ett gäng tama elefanter och betade. Vi blev bjudna på en ridtur. Tyvärr mötte vi genast en bil med högtalare på taket (sådana bilar är vanliga här…vi tror det beror på att alla inte har morgontidning eller internetuppkoppling). Elefanten var inte kompis med högtalare. Den började frusta, skaka på huvudet och gå ner i diket. Den 14-årige skötaren sa skärrat ’no problem. This is normal procedure’. Vi behöll lugnet och bad skötaren att vända om. Det blev alltså en kort elefant tur. Ebbe var nöjd när han satt i bärsele på min rygg och jag satt på elefantens men han var inte road av att klappa elefanter.

 

Nästa stopp blev en sen lunchpaus vid vackra Varkala Beach. Där smet vi när till stranden och vaskade av oss resdammet i havet.

Varkala beach

Tanduppdatering: Framtänderna är nu nedslipade till oigenkännlighet av Dr. Chandran. Om några dagar är han klar med nya tandbitar. Då ska dessa nya bitar ’enkelt’ sättas på plats och jag kommer att se ut som innan poolincidenten. Fortsättning följer. /Peter